Idén till löptävlingen Tänndalens 4 toppar föddes när jag satt och studerade kartan över Funäsfjällen. Jag tänkte mig då att jag ville ha ett rejält träningspass med mycket höjdmeter som samtidigt var ganska långt. Rutten blev slutligen att springa över de fyra topparna Lill-skarven, Stor-skarven, Skenörsfjället och Hamrafjället. Det var vinter när jag hittade den här rutten och det hann gå ända till midsommar innan jag testade den för första gången. Redan då hade den fått ett namn. Jag kallade den Tänndalens 4 toppar.
Första gången jag sprang den här rutten så var jag ganska sliten. Jag hade varit ute och sprungit dagen innan och allt hade känts så bra. Det hade varit ett underbart kvällspass när ljuset var sådär härligt skymmande. Lite gulrött. Men när jag dagen därpå skulle ge mig ut på Tänndalens 4 toppar så var kroppen seg. Jag minns att jag var helt slut redan i första backen, men tänkte att det går nog över snart, men det gjorde det aldrig. Jag hade bara ett kort parti när jag sprang ner i sadeln mellan Lill- och Stor-skarven där det kändes bra. Annars var det tungt och kämpigt.
Men upplevelsen var värt det och det skapades ett frö där någonstans mitt ute på fjällen. Banan går genom väldigt vacker natur. Kanske det bästa som Härjedalen har att bjuda på? När jag pratade om banan med Micke så började det där fröet sakta att gro och det växte i tanken. Vi tänkte att det skulle vara ganska lätt att arrangera en tävling på den här banan. Jag ville någonstans dela med mig av upplevelsen och erbjuda andra chansen att få uppleva samma känslor som jag har när jag springer i Funäsfjällen. Det blev alltså målet med tävlingen. Att erbjuda ett upplevelselöplopp där den tävlande får möjlighet att njuta av omgivningen samtidigt som man kämpar sig fram genom tuff terräng. Banan går dessutom till stora delar genom obanad terräng och det är den tävlandes uppgift att orientera sig på bästa sätt mellan topparna.
Från idé till verklighet
Fast det där med att det där med att det skulle vara lätt att arrangera en tävling slog snart bakut. Hade jag vetat hur mycket arbete det krävdes för att lösa allt det administrativa, som att få tillstånd från länstyrelsen och samerna. Att hitta alla markägarna och kontakta dem och berätta om loppet och fråga om det är okej att vi arrangerar ett lopp som går över deras mark. Samt ett gäng andra telefonsamtal som var tvunget att göras. Så hade jag/vi nog aldrig dragit igång det här projektet.
Ett tag kändes det som om det ständigt var något som jag inte hade hunnit med att fixa. Det kanske inte låter som en så stor uppgift och det är det egentligen inte heller, men när man tränar 500 timmar om året, är ute och reser nästan varje helg och samtidigt har ett heltidsjobb så har man inte så mycket tid över.
Hursomhelst. När vi stod där på arenan den andre September. Spända av förväntan medan vi väntade in de första mot mål, samtidigt som vädret visade sig från sin bästa sida. Då kändes det ändå värt det och extra kul blev det när deltagarna började komma i mål. Jag minns framför allt den härliga stämningen i målet när vi alla hjälptes åt att heja in alla löpare. Alla glada deltagare. Alla positiva ord om terrängen. Det var ändå det som betydde mest. För det kändes verkligen som om deltagarna hade samma känsla som jag när de sprang över fjällen.
När jag senare på kvällen gav mig ut för att plocka in kontrollerna så vilade en euforisk känsla över mig. Jag tävlade inte men jag kände mig ändå som en vinnare. Det var som om jag bar med mig glädjen från alla deltagarna. Jag kände mig lätt och rapp och gled fram genom fjällandskapet och bara njöt av dagen som hade varit och av landskapet som omgav mig. För några månader sedan trodde jag inte att jag skulle säga det här men trots allt slit så var det ändå värt det. Nu är det bara att ladda om batterierna, för nästa år kör vi igen, och då kommer vi dessutom att bjuda på några nyheter.
Starten på första upplagan av Tänndalens 4 toppar