Ända sedan i Oktober har jag tänkt att skriva det här inlägget, men det har varit fullt upp sedan dess och jag har inte riktigt tagit mig tiden att skriva en sammanfattning av året som gick. Egentligen så har jag inte så mycket att säga. Året började ganska tungt. Jag hade en riktigt tung vår och mådde ganska dåligt där ett tag. Jag var trött och hängig hela vägen fram till sommaren. Jag sprang många tävlingar i början av året och satsade hårt på att komma i bra form till Tiomila, men det kändes inte alls bra. Efter Tiomila åkte jag på en stukad fot och så var resten av våren förstörd.

Framåt Juli började jag komma igång igen och gjorde några halvtaskiga lopp på Vålådalens tredagars. Sedan åkte jag på en lättare förkylning fram mot O-ringen och jag var inte riktigt frisk när första etappen drog igång. Jag valde ändå att starta men det ganska lugnt hela vägen.

Andra dagen kom jag verkligen igång och gjorde årets bästa lopp. Det var så bra utfört att jag framåt slutet blev orolig och bara väntade på att bommen skulle komma, men jag klarade mig helskinnad hela vägen in mot mål. Jag återupprepade nästan samma bedrift dagen efter, men då gjorde jag några mindre grodor på några kontroller. Dessutom hade jag tidig start och fick lida lite tidsmässigt av det. Fjärde dagens så stämplade jag fel och så var det O-ringen över, men jag kände mig ändå nöjd efteråt.

Hösten

Sen började det gå mot hösten. Det var dags att börja jobba igen. Jag kände mig i toppform, ända tills jobbet tog över livet. Det bästa i livet hade ju varit att bara kunna träna hela tiden. Träna och springa i bergen, vid kusten, över slätterna och genom skogen. Men så ser inte verkligheten ut. När jag var tvungen att börja jobba igen så sjunk formen som en sten. Bara någon månad efter semestern så kände mig tillbaka i det vanliga vardagsmalandet. Jag tappade också fokuset och började göra misstag igen under orienteringstävlingarna. Det gick riktigt dåligt. Och jag var riktigt trött på orientering när vintern närmade sig. Kanske för att det var längesedan jag tränade så här lite. SM tävlingarna passerade mest som tre besvikelser. Sen var säsongen nästan slut. Det var bara blodslitet kvar som väntade, men då var jag så sliten sedan Limone att det knappt var värt att starta. Jag sprang i alla fall några slingor innan jag bröt.

Hösten avslutades sedan med Sätila trail. En tävling som jag faktiskt är riktigt nöjd med.

Vintern och framtiden

Snön kom sedan tidigt till Falun och det blev mycket skidåkning och målet var inställt på Vasaloppet, men efter ett orienteringsläger i Spanien, som förstörde hela min form, så blev även det ett fiasko. Men det har varit kul att åka skidor både innan och efter Vasaloppet och fortfarande finns det hopp om att hinna med lite mer skidåkning innan all snön har smält bort.

När jag tänker tillbaka på året så är det inte så svårt att inse varför jag misslyckades med orienteringen i år. Jag hade två mål inför det här året och båda misslyckades ganska kraftigt. Det ena var ett prestationsmål att samla poäng på SM-tävlingarna. Där var målet att samla ihop minst tre poäng. Jag lyckades få ihop noll. Det andra var att minska ner bomtiden. Hur det slutade är fortfarande lite oklart, men jag är ganska säker på att jag inte nådde mitt mål.

Framtida mål?

Jag började 2017 väldigt seriöst och gjorde många egna träningar men så kom den där stukning framåt vårkanten och allt föll under stolen. Det tog för mycket tid att pussla ihop allt själv och jag hann helt enkelt inte med. Dessutom så har jag inte haft så här dåliga förutsättningar att träna orientering sedan tiden på Keb. Det är svårt att få tag på kartor och de jag har tillgång till ligger långt bort. Träningsmöjligheterna kring Falun och Borlänge är riktigt bra för de som är bra och kan träna med DSA, men för oss övriga som är för dåliga för att vara med där. För oss finns det inte så mycket. Det finns ju bra träningar för att utveckla löpförmågan.

Så när jag satt där i höstas efter Blodslitet så tog jag mitt slutgiltiga beslut. Eftersom det orienteringstekniska utvecklingsmöjligheterna är för dåliga och för att det är min största svaghet så bestämde jag mig för att sluta satsa på orientering (om jag nu hade satsat innan?) och satsa mer på traillopp eller liknande. Att istället springa några ultramaraton och träna det som jag tycker är kul. Orientering är riktigt kul när det går bra, men när det inte går lika bra då blir jag mest arg och irriterad. Och när jag inte tränar den tekniska biten är det där jag hamnar. Då är det likabra att lägga av.

Jag kommer fortsatt att vara med och springa lokala tävlingar när jag känner för det, men alla långa resor sliter väldigt mycket så att det kommer att bli mindre av den varan framöver. Och det kommer att bli ganska skönt att slippa gå upp mitt i natten och springa en sträcka på tiomila. Vissa tjejer klagar på att de inte får springa natt, men det får gärna byta med mig. Jag springer gärna på dagen!

Statistiken

Varje år så brukar jag lägga upp statistiken över hur mycket jag har tränat under det gångna året så det är likabra att jag gör så även i år. Totalt blev det 544 timmar fördelat enligt nedan:

Träningstid per månad under 2017

Träningstid fördelat på olika träningsformer under 2017