Alla känner vi igen det här berget från våra geografilektioner i skolan och alla vet vi att det är Sveriges högsta berg. De flesta vet även att kebnekaise har två toppar och att det är en bit över 2000-meter högt. Men där någonstans kanske den allmänna kunskapen börjar svikta.

Kebnekaise bestigs årligen av tusentals personer. Många ser det som ett mål att någon gång ha bestigit Sveriges högsta berg. För de flesta är det sydtoppen som är det intressanta målet. Det är den toppen som är högst och samtidigt lättast att ta sig till. Sydtoppen är även den enda svenska toppen som har en toppglaciär. Det innebär också att höjden varierar lite från år till år men tendensen är att sydtoppen krymper i takt med den globala uppvärmningen och vid den senaste mätningen som gjordes i September 2013 mättes sydtoppen till 2099 meter över havet. Det vanligaste sättet att bestiga sydtoppen är genom att vandra den västra leden.

Kebnekaises nordtopp är Sveriges näst högsta topp och den sträcker sig 2097 meter över havet. Till skillnad från sydtoppen så är det här en fast topp vilket innebär att den inom bara några år kommer att vara Sveriges högsta topp om tendensen håller i sig. Men nordtoppen är också betydligt svårare att ta sig till. I princip finns det två sätt att ta sig till den här toppen. Antigen så går man utmed glaciärkammen som binder samman nord- och sydtoppen eller också så klättrar man upp. Båda sätten innebär vissa risker och kräver att man har rätt utrustning och kunskap om man ska göra en säker bestigning.

Se även:
Varför heter berget Kebnekaise?