Nu har årets orienteringssäsong redan hunnit bli en månad gammal och ett antal tävlingar har jag hunnit avverka. Generellt sett tycker jag att jag har presterat bra under de här första tävlingarna, fast med några undantag.

Det började med tre tävlingar nere i Kristianstad, av vilka jag redan har skrivit om den inledande nattävlingen. De två följande tävlingarna bjöd på något sämre insatser. Medeldistansen som följde på Lördagen gick ganska tungt och där inledde jag med en rejäl bom redan till första kontrollen. Jag var dessutom väldigt sliten sedan natten. Att bara vila tio timmar efter ett lopp som man kört slut sig helt är lite i underkant av vad som skulle behövas. På söndagen följde en långdistans som inte heller gick helt som jag hade hoppats. Även den här dagen kände jag mig lite för trött för att kunna göra en riktig fullträff samtidigt så får jag säga att den här kustterrängen som det bjöds på inte riktigt är min starka sida.

Mars fortsatte i nedförsbacke. Helgen efter var det dags för nya tävlingar. Jag var laddad men kände mig fortfarande inte helt återställd. På Lördagen var det en långdistans med masstart. Jag tänkte att det här borde passa mig men jag var inte alls med i matchen. Efteråt skrev jag följande på funbeat:

Laxadubbeln. Långdistans med masstart. Kändes hyfsat inledningsvis mot vad det har gjort under den gångna veckan men 10 m från första drog det till i foten. Det kändes precis som när man trampar snett men det gjorde jag inte. Tappade täten och motivationen där. Efter det gjorde jag allehanda dumma misstag. Kollade på fel karta. Det var en karta på varje sida. Tittade på fel kontrollbeskrivning. Sprang till fel kontroll. Efter det så sket jag i det. Det gick sakta och det gick snett så jag såg ingen mening med det.

Jag startade aldrig på efterkommande medeldistansen på Söndagen, men försökte istället få igång träningen igen under den följande veckan.

Helgen därefter var det dags för Hallandspremiären i Halmstad. Jag kände mig inte i någon kanonform direkt efter den veckan som hade gått och hade inte heller några direkta förhoppningar om de här tävlingarna. På Lördagen var det medeldistans och jag tänkte att det enda jag kan göra var att springa på så fort jag bara orkade och hålla fokuset uppe under hela loppet. Det lyckades ganska bra. Tekniskt gjorde jag ett hyfsat bra lopp men det fanns inte mycket krut i benen. Men jag gav i alla fall allt jag hade.

På Söndagen var det långdistans. Jag kände mig betydligt starkare under den här tävlingen och kunde ligga på en mycket hög nivå. Det blev ett mycket jobbigt lopp men även riktigt kul. Fast utmattningen tog ut sin rätt under slutskedet av banan och det blev några missar. I det stora hela var jag ändå nöjd med den här helgen. Jag minns att jag lämnade följande kommentar efter loppet: “Jag är riktigt nöjd! Det var kul och jag tog sexton kontroller riktigt bra.” Det kan nämnas att vi hade arton kontroller på den banan, så jag lade som sagt några minuter men jag kunde ändå hålla ångan uppe och fokuset uppe.

Efter den utmattningen följde det en tung vecka. En vecka som jag bara tränade 15 minuter, totalt. Jag motiverade min träningsfrånvaro för mig själv genom att intala mig att jag inte kunde träna eftersom jag hade åkt på ett rejält skoskav. Det var givetvis bara en dålig undanflykt. Den helgen hade jag även tänkt att köra månadens ultramaraton, men även där kom jag med en oförsvarlig undanflykt. Jag intalade mig att det var dumt att göra det eftersom jag inte hade tränat på hela veckan. Det finns ju en anledning varför vissa blir riktigt bra och andra inte blir det. Det mesta handlar bara om inställningen.

Veckan därefter blev inte heller någon träningsvecka. Men jag fick i alla fall till några pass. På söndagen deltog jag i Sjövallaslaget. Det var blött söligt och riktigt tungt. Jag låg på riktigt hårt i början men kände att kroppen inte alls hängde med i det tempot efter några kontrollen, men jag fortsatte att pressa mig vilket ledde till en mindre miss. I det stora hela så orkade jag inte fullt ut i den tunga terrängen men gjorde ett bra lopp orienteringstekniskt. Jag hade en rolig stund i den blöta skogen.

Om man ska sammanfatta Mars så har motivation inte riktigt funnits där. Det märks även att jag har slarvat mycket med vinterträningen. Jämför jag med förra året så inledde jag säsongen i April. Jag gjorde några av mina bästa tävlingar under början av säsongen. Känslan efter loppen var ungefär som den har varit nu under mina bästa lopp men resultatmässigt når jag inte upp till samma placeringar som jag lyckades uppnå förra året. Men som sagt, än har bara Mars passerat och det finns många möjligheter till förbättringar.

Vinterträningen har väl inte blivit riktigt som jag hade tänkt. Det har blivit väldigt mycket asfalt där jag har känt att jag har gjort stora framsteg, men vad hjälper det? Det är inte alls samma sak som att springa i skogen.