De senaste åren har det nästan blivit standard att jag har begett mig ner till Kristianstad första helgen i Mars för att springa Sverigepremiären. Men eftersom jag flyttade upp till Falun den helgen i år så blev det aldrig aktuellt. Inte heller blev de klassiska tidiga tävlingarna i Halland aktuella, för när de tävlingarna avlöpte så var marken fortfarande vit här och det kändes mycket mer inspirerande att spänna på sig skidorna och dra ut i spåren.
Därav dröjde det länge innan orienteringstävlingarna drog igång. Ända tills förra helgen. Först blev jag medbjuden på att springa Lämnadubbeln och Rånässtafetten, men då krockade det med Keb classic. Sen blev jag medbjuden att springa Stigtomtakavlen, men då passade jag på att stuka foten, ganska rejält, Torsdagen innan, så då var det bara att lämna återbud. Slutligen så hade jag tänkt att dra ner till Göteborg och springa de två Swedish League tävlingarna där, men då bjöds jag med på en jobbrelaterad spahelg i Sunne, som jag kände att jag var tvungen att hänga med på. Foten kändes fortfarande inte riktigt bra så det kändes ändå okej.
Men förra helgen drog det ändå igång. Det började med en medeldistans på en ganska småskuren karta. Foten kändes fortfarande inte helt bra och det gjorde lite ont när jag sprang trots att jag hade spjälkat upp den, så jag gick ut hyfsat lugnt men lyckades ändå göra en groda på väg till tvåan. En liten miss på en tävling brukar jag ändå tycka är helt okej så jag sprang vidare som om inget hade hänt och gjorde ytterligare en miss på fjärde kontrollen. Men det var på den sjätte kontrollen som allt slog bakut.
När jag fick min kontrollbeskrivning vid start så gick jag igenom alla kontroller och tänkte: “Vad bra, alla kontroller ligger i nummerordning fram till kontroll tio då jag har 46 istället för 40.” Det är bra att veta för då behöver man inte kolla upp kontrollsiffrorna när man kommer fram till kontrollerna. Men det var en sak som jag hade missat. Jag kände mig lite osäker när jag gick in mot kontroll 6, men blev desto gladare när jag såg kontrollen framför mig. Jag sprang fram till den och inser plötsligt att den har nummer 37. Men den skulle ju ha nummer 36? Jag har kommit till kontroll 7, tänker jag samtidigt som jag lägger om kursen från sjuan till sexan. Men därifrån stämmer ingenting. Jag fattar ingenting. Några minuter senare går jag från en säker punkt in mot den kontrollen som jag ska ha och tar den direkt. 37an alltså. Den kontrollen som jag kom till från början. Jag fattar fortfarande ingenting men slänger till slut en blick på kontrollbeskrivningen och inser plötsligt mitt misstag. Det är den kontrollen jag ska ha. 36an tillhörde aldrig min bana. Den saknades på listan. Jag hade läst fel. Så kan det gå när man tror att man är smart och läser in nummer innan man springer iväg.
Resterande delen av banan flöt på bra. Det var en kul bana och jag var trots mina misstag ganska glad när jag kom i mål. Det är skönt att få vara igång igen!
På Söndagen är det långdistans och det är en roligare historia. Jag går ut ganska lugnt, för att foten smärtar men jag känner mig stark så jag ökar farten på första långsträckan och håller sedan bra fart loppet igenom. Jag missar lite men tar igen det på löpningen på slutet. Jag kände mig väldigt stark loppet igenom och det hela slutade med en seger! Banan och mina vägval kan ses här.
Den här helgen var det dags för finalen i Swedish League. Hela kalaset inleddes med en sprint i Sandviken på Torsdagen i fint sommarväder. Det bjöds på en ganska knixig bana där jag kom rätt in i hetluften redan till första kontrollen. Jag tyckte det var ganska svårläst inledningsvis så det var svårt att hålla farten uppe. Känslan loppet igenom var att det inte gick så jättefort, men efteråt kunde jag utläsa från sträcktiderna att jag ledde efter varvningen och den ledningen behöll jag under två kontroller. Sen började jag trassla till det och sprang in i några utställda “opasserbara” staket som fick till följd att jag fick springa omvägar. Hade fyra dåliga kontroller i rad innan jag kom in i det igen och då sprang jag in i ytterligare ett staket på slutet. Är ändå nöjd med min 8:e plats i E2 klassen.
De två kvarvarande Swedish League tävlingarna gick i Silverkällan utanför Ockelbo. Under båda dagarna möttes vi av ett härligt varmt solsken. Men även av torr och kvav luft. Medeldistansen finns det inte så mycket att tala om. Det var tufft, tungt, stenigt och riktigt svårt och jag fick inte alls till det. Lade bort tolv minuter på en kontroll i ett väldigt plottrigt område. Jag var mindre än 10m ifrån kontrollen (både ovanför och nedanför) vid flera tillfällen men jag fick inte riktigt ihop det. Jag slutade i bottenskiktet. Det är bara att glömma och gå vidare.
Idag, på Söndagen, var det final i hela Swedish League, vilket innebar jaktstart för det som lyckats samla in tillräckligt med poäng. Vi andra skickas ut i en masstart 20 min efter första startande. Det var väldigt trångt till en början och väldigt svårt att avancera genom fältet, så jag bestämde mig för att bara glida med under inledningen. Efter några kontroller luckrades det upp lite och jag började sakta att ta mig framåt genom fältet och när vi sedan kom fram till en backe och de andra började gå så tog jag mig upp i täten av klungan. Där låg jag sedan med ända till strax innan varvningen, när vi kom ut på en väg, och jag kände att jag inte orkade hänga med riktigt. Jag låg ändå i 3:20 tempo men fick mig ändå se mig ifrånsprungen och när jag försökte hänga med så sprängde jag de sista krafterna som jag hade kvar. Jag tappade cirka tio placeringar de sista två kilometerna in mot mål. Det var lite för långt för mig, i alla fall i den farten. För mig blev det mest terränglöpning. Jag tittade inte mycket på kartan under loppet. Jag grovorienterade mest för att hänga med på rätt vägval. Jag slutade i alla fall på en 40:e plats i Swedish League. Totalt. Det är i mitt tycke riktigt bra!
Det känns som om vinterträningen har fungerat riktigt bra i år. Nu ska jag vila och ladda om inför nästa helg för då är det dags för Tiomila här i Falun.