Nu är det bara några dagar kvar tills O-ringen i Sälen drar igång. O-ringen är ju alltid en folkfest och i år har jag sett fram lite extra mot O-ringen och det har även varit mitt främsta mål under säsongen. Jag tror att den fjällorientering som det kommer att bjudas på passar mig ganska bra. Förhoppningsvis så är det lite lättare orientering på fjällen än det är i skogen, i vilket fall så kommer det att vara lite annorlunda orientering då sikten kommer att vara mycket god, men det kan istället bli svårare med avståndsbedömningen.
Sist när O-ringen gick i Sälen var 2008. Då var det strul med boende så Rigorcampet hamnade uppe vid Närfjället, där vi hade hela stugbyn för oss själva. Jag minns det som en trevlig vecka även om O-ringenkänslan försvann lite när vi var isolerade flera mil från O-ringen staden.
Det började med några kalla dagar. Andra dagen anlände vi bland de första till ängen för Vasaloppsstarten som utgjorde arena för första och andra etappen. Det var fem grader i luften och lite små disigt. När vi kom i mål den dagen var vi lite frusna så vi åkte hem och badade i bubbelpoolen och när vi klev upp ur bubbelpoolen så var det över 20 grader ute och den värmen höll sedan i sig under resterande delen av veckan.
2008 hade arrangören framför allt flaggat för den fjärde etappen. Den skulle bli något speciellt. Vi åkte lift upp till starten och sen sprang vi över fjället innan det bar ner till målet som låg nedanför backarna. Jag gjorde min bästa etapp den här dagen och det är därför jag tror att O-ringen kan passa mig i år. Jag måste bara hitta den känslan. För i år avgörs fyra av fem etapper på kalfjället. Det är bara den avslutande jaktstarten som kommer att vara vanlig skogsorientering.
Formen
Ända sedan i vintras har det känts riktigt bra. Jag har känt mig starkare än jag har gjort på mycket länge. Det har länge känts som om jag bara stått stilla och att jag inte kommit någonstans med träningen och att jag varit trött mest hela tiden. Jag har länge funderat på vad det är som får mig att känna mig sådär trött hela tiden. Först så trodde jag att det berodde på överträning. Då tog jag det lite lugnare men jag var fortfarande lika mentalt trött och kroppen kändes ständigt seg. Då trodde jag att det berodde på att jag inte tålde gluten, så jag slutade med gluten. Det kändes bättre till en början men efter några månader kändes det som om jag var tillbaka på ruta ett igen. Samma trötthet.
Men så i höstas så började jag plocka bort mjölken istället och då helt plötsligt så började jag känna mig allt bättre och klarare i huvudet. Jag kunde träna mer utan att behöva gå och lägga mig och vila efteråt. Jag blev piggare rent allmänt. Det kändes som om jag äntligen kom ut ur den dimma som jag har irrat runt i de senaste åren.
Det var en upplyftande och befriande känsla och under hela våren har jag kunnat träna på bättre än någonsin och den bra känslan har funnits där nästan hela tiden. Men framför allt så har glädjen återkommit. Om det beror på mjölken är dock fortfarande oklart. Häromdagen gjorde jag ett test för att kolla om jag var Laktosintolerant men det testet gav ett negativt resultat. Så om det har något med mjölk att göra eller om det är något annat som gör att jag känner mig bättre är fortfarande ett frågetecken. Jag vet inte, men det är lika bra att rida på vågen nu när det funkar bra och hoppas att den här känslan ska hålla i sig.
Vårens tävlingar
Jag tycker att vårsäsongen började väldigt bra. Det kändes lätt och jag kände mig stark, men själva orienteringen har varit lite knackig. Jag har sprungit bra många gånger men sen har jag ofta bommat bort alldeles för mycket tid och det är det som gäckar mig lite nu inför O-ringen. Jag har sprungit bra på många långdistanstävlingar men jag har inte alls fått till det på medeldistanserna.
Efter Tiomila blev det mycket tävlingar och jag kände att jag tappade fokuset där någonstans. Jag kände mig ganska trött och sliten. Slarvade med maten och formen sjunk. Det visade sig också i resultaten. Det blev många missar på tävlingarna och jag kände mig inte alls lika pigg som tidigare. Jag tänkte ett tag där att nu är den här härliga perioden över. Nu får jag börja kämpa i uppförsbacke igen. Sen åkte jag på en förkylning. Jag blev tvungen att ta det lite lugnare och när väl förkylningen började släppa så kom också formen tillbaka. Nu har jag toppat mig inför O-ringen och jag känner mig riktigt stark. Nu gäller det bara att jag kan hitta fokuset för de tekniska bitarna och lägga min aktiva energi på kartläsning under loppen.
Jag gjorde ett genrep i Idre för några helger sedan. Jag tänkte att det skulle bli det slutgiltiga provet. Jag var riktigt taggad inför det loppet. Det var då det gällde. Men jag var också ganska sliten efter en tuff träningsvecka. I slutändan så sade resultatet allt. Det gick jättedåligt. Definitivt årets sämsta tävling. Efteråt så var det andra som sade att man kan ju inte orientera riktigt på de kartorna i Idre. De stämmer inte. Men samtidigt så verkar mina konkurrenter ha klarat av den uppgiften hyfsat i alla fall, så det är svårt att skylla bort sina misstag på en dålig karta.
Det är bara att glömma och gå vidare. På O-ringen lär man inte kunna klaga på kartorna i alla fall. Jag tror att det kommer att vara riktigt bra kartor och riktigt bra banor och hoppas att det kommer att bli en riktigt bra vecka!
Mål för O-ringen 2016
Som jag nämnde tidigare så är O-ringen mitt stora mål den här säsongen så det är nu gäller. Sist jag sprang O-ringen var för två år sedan när det gick i Skåne. Då slutade jag på 78e plats i klassen H21 Lång. I år springer jag i H21 Elit 2 (Den näst högsta klassen, vilket även H21 Lång var i Skåne) och jag satsar på att komma på topp 75. Jag tror att konkurrensen är hårdare i år än den var i Skåne och att det är några fler anmälda. Om jag når min målsättning så kommer det här bli mitt bästa O-ringen hittills.
För att klara målet gäller det att jag hittar fokuset och flytet i orienteringen. Jag måste våga hejda mig och låta kartläsningen ta den tid det kräver. Det är ju alltid bättre att läsa kartan i 30 sekunder än att springa bort sig i två minuter. Jag tror att tempoväxling kommer att bli avgörande. Det gäller att kunna växla fart mellan de snabblöpta partierna uppe på Kalfjället och de lite klurigare delarna nere i björkskogen. Slutligen så gäller det att ha en plan hela vägen fram till kontrollen. Det gäller att göra det lätt för sig.
Så med ledorden Fokus, Plan och Tempoväxling ska jag anta O-ringens utmaningar och så hoppas jag att det ska bli strålande väder och den drömorientering som arrangören har utlovat.