Nu är O-ringen över för den här gången. Det slutade inte riktigt som jag hade tänkt mig men det bjöds ändå på några fina dagar på fjällen. Nedan sammanfattar jag kort de fyra sista etapperna.

Etapp 2 – Storfjället

Efter första etappens misslyckande så var ambitionerna höga inför den andra etappen. Jag skulle komma ihåg de tankar som jag hade inför O-ringen och leva upp till dem. Det viktigaste var att spika alla kontroller. Inte att det skulle gå så fort som möjligt. Man förlorar alldeles för mycket tid på att missa.

Men när jag stod där på startlinjen var jag alldeles tom i huvudet. Jag försökte att väcka liv i huvudet, att hitta fokuset men det kändes tomt. Jag kände mig lite småtrött. Men när jag fick kartan i min hand väcktes det liv i kropppen. Jag tog det lugnt i början. Gick bra till ettan, tvåan och trean, men tog sedan fel på ingångspunkten in mot fyran och förlorade där några minuter.

Det blev inget bomfritt lopp. Utan snarare ca 10 min bomtid under hela loppet. Mina bästa sträckor var långsträckorna över fjället där det var mycket klättring och ganska tunglöpt, men det var antagligen också det som tog kol på mig. För när jag närmade mig målet var jag rejält sliten. När jag kom in på upploppet fanns det inte mycket krafter kvar. Det var en tung dag och om bomtiden hade varit halverad så hade det varit godkänt.

Etapp 3 – Högfjällshotellet

Efter den andra etappens urladdning så kände mig väldigt osäker hur kroppen skulle reagera den här dagen. Jag hade känningar i ena foten och hade lite svårt att springa där det var obanat. Jag kände mig stel när jag värmde upp men när jag väl fick kartan i min hand var det bara att springa. Det började med en uppförsbacke. Det kändes tungt men jag kämpade mig framåt. Det var medel idag så nog skulle jag orka runt även om jag tog ut mig helt i första backen.

När jag väl kom uppför backen kändes det bättre. Banan började med en sväng uppe på fjället innan det bar nedför mot sluttningen och skogen. Kontrollerna på fjället gick bra och även första kontrollen ner i skogen. Sen tog jag mig vatten över huvudet. Det var åter det där med massor av folk som surrade omkring runt mig. Jag tappade koncentrationen och gjorde en vrålmiss på strax över 10min. Så var den dagen förstörd.

Jag slutade på 116:e plats. Innan den missen låg jag 22:a.

Etapp 4 – Hemfjället

Inför den fjärde etappen hade arenan flyttats från Högfjällshotellet till Lindvallen och vi hade tidig start den här dagen. Det innebar både dimma och kyla. Den här etappen var något av en återupprepning av höjdpunkten från O-ringen sist det begav sig i Sälen. Det var lift till start och orientering på fjället.

Känslan av att åka liften mot toppen var den samma som under vintern. När vi åkte över krönet sköljde vinden och kylan mot oss och jag blev alldeles kall och satt där och huttrade. Dimman låg också tung och sikten var begränsad. Jag värmde upp väl innan start men jag har ändå lite svårt att tagga till när det är kallt ute och det blev jag varse direkt från start. Det blev bom direkt på första kontrollen. Sen fortsätter det. Totalt blir det nästan tjugo minuters bomtid, vilket är alldeles för mycket.

Lite av den här bomtiden vill jag dock skylla på dimman. De som startade bara någon timme senare när dimman hade skingrats hade givetvis bättre sikt. Att springa i dimma kan liknas lite vid skillnaden mellan att springa på natten och på dagen och det är ju betydligt svårare att orientera på natten än på dagen. Dessutom är jag en dålig nattlöpare så mig missgynnar det lite extra. Men samtidigt så känns det inte rätt skylla mina missar på dimman. Även om det blir lite orättvisa förhållanden när vissa springer i dimma och andra inte.

Det är bara att konstatera. Ännu en dag när det inte gick som det skulle.

Etapp 5 – Lindvallen

Sista etappen och nu var det dags för riktigt orientering i skog. Den här etappen gick på samma ställe som sista etappen sist det begav sig för O-ringen i Sälen. Jag minns det loppet som väldigt varmt och jag var som man alltid är sista etappen ganska så sliten. Jag minns att mina krafter tog slut och att jag gjorde en rejäl bom på runt 40 minuter på en kontroll. Efter att ha gått och letat där ett bra tag så bestämde jag mig ändå för att ge upp. Jag hade ingen aning om var jag var och huvudet var inte alls med, men när jag sprang därifrån så kom jag rakt på en vattenkontroll. Jag stannade där och slängde i mig fyra muggar vatten och kände mig genast bättre, så jag bestämde mig ändå för att ge den där kontrollen ett till försök och spikade den.

Det var då. Jag kände inte alls igen mig när jag fick kartan i min hand och gav mig ut i skogen igen. Men missade gjorde jag igen och efter att jag hade gjort en miss på andra kontrollen så hade jag tappat motivationen för det här loppet men tänkte ändå att jag skulle ta mig runt. Men med bristande motivation och koncentration så blev det ännu fler missat och jag skulle tippa på att jag hade en total bomtid på kanske runt en halvtimme. Jag kan i alla fall trösta mig med att det är lite bättre än sist det begav sig.

Jag var rejält trött mot slutet och fick kämpa för varje meter. Det var där någonstans som jag såg en lite småtjock äldre man som kom springande vid min sida. Han sprang fortare än mig. Det kändes förnedrande så då kände jag mig tvungen att öka lite, vilket jag gjorde. Då kom en junior upp vid min sida och han kunde jag ju inte vara långsammare än, så då ökade jag igen.

Vilken ambition man har när man tvingas göra sådana uppoffringar, men jag var bra trött när jag kom i mål. Som alltid bjöd O-ringen på en tung och utmanande vecka. Jag slutade på en total 90:e plats, vilket var något sämre än den topp 75 placering som jag hade hoppats på.

Sammanfattning av årets O-ringen

Om jag hade sagt att jag varit nöjd med det här O-ringen så hade jag ljugit. Det kan lättast beskrivas som missarnas O-ringen för min del. Men om jag blickar tillbaka på den våren som har varit så kan jag ändå inte säga att jag har gjort en dålig prestation. Jag har inte direkt visat att jag kan bättre på hela våren. Det har varit mycket missad tid.

Den största anledningen är antagligen att det inte har blivit så mycket teknisk träning under våren och just tekniken har alltid varit min svaghet. Ser man över flera år så måste jag erkänna att jag är rätt så talanglös vad gäller just orienteringen och det krävs ofta att jag lägger in minst tre teknikpass i veckan för att jag ska hålla mig på en hyfsad nivå. Det kändes som om jag hade det på gång lite i våras innan jag flyttade till Falun, men sedan dess har det mest varit fokus på dels skidor och dels löpning och just teknikpassen är försvinnande få. Så att det gick som det gick kan jag inte beskylla på något annat än dålig träning.

Fysiskt håller jag en betydligt bättre klass och om det inte hade varit för alla mina missar och sviktande orienteringsförmåga så borde jag ha kunnat placera mig på i alla fall topp 30. Så jag vet var jag måste lägga fokus på framöver.

Beskrivningen ovan kanske kan låta negativt, men det har varit en rolig vecka med utmanande orientering och vädret har i det stora hela varit riktigt fint, om än aningen kallt.

Att blicka framåt

O-ringen var mitt främsta mål inför den här säsongen, men säsongen är ju inte över ännu, så det är dags att sätta ett nytt mål. Nu blickar jag framåt mot vad som förhoppningsvis kommer att bli min sista tävling den här säsongen. 25-manna. Förra året så placerade sig Stora Tunas första lag på 25-manna på andra plats och mitt mål är nu att ta mig in i första laget och sedan göra en riktigt bra sträcka.

Jag tror att det kommer att bli riktigt svårt att ta mig in i laget. Av de 25 sträckorna får endast tio springas av seniorer och för att ta en plats där så måste jag visa upp att jag kan orientera stabilt nu under hösten, för det är det som är det viktigaste på stafetter, att inte gör bort sig. Jag tror att det kommer att bli svårt, men jag kommer att satsa fullt för att lyckas.

Men nu närmast blir det lite avkopplande fjällöpning över Sveriges tretton 2000m toppar.