Efter de första dagarnas hettande ljuvliga solsken så tänkte jag att det var så här det skulle vara under hela vår vistelse i Spanien. Nog för att det hade varit kallt under början av långdistansen, men då hade temperaturen snabbt stigit i takt med solens uppgång. Annat var det under den efterföljande dagen.
Vi anländer till ett dystert landskap. Dystert mest för att det ligger ett grått tungt molntäcke över himmelen. Det är kallt, blåsigt och lite ruggigt och motivationen i truppen är inte helt på topp. Det pratas mycket om att göra en Mårts, alltså att sitta kvar i bilen medan de andra är ute och springer i skogen. En bidragande faktor till den bristande motivationen kan vara det faktum att det bara är två av oss som är kvar i tävlingen. De andra har valt att bryta av olika anledningar.
Men efter allt prat blev det ändå en tur för oss allihopa. Dagens tävling bjöd på en fin om än lite stenig terräng. Helt klart finare än under gårdagens långdistans. Banan avslutades dessutom på ett öppet kuperat område med djupa bäckfåror som påminde lite om fjällterräng.
Men hur gick det då? Det var jaktstart och jag tänkte att jag skulle gå ut ganska hårt och förhoppningsvis komma ikapp någon. Jag brukar alltid försöka öppna lite hårdare på medeldistanser, för då vet jag att jag ändå kommer att hålla hela vägen in i mål. Men eftersom det var lite småkallt så kände jag mig inte helt igång när jag gav mig av. Tempot blev därav inte jättehögt. Jag kan inte säga att det var direkt svårt någonstans men fokuset var inte heller helt på topp så det blev några småsvängar.
Bland annat gjorde jag ett klantigt misstag påväg mot kontroll 5. Jag såg inte riktigt alla åkrarna på kartan för att de var streckade och när jag såg dem i verkligheten misstolkade jag situation och trodde att jag hade kommit snett och avvek från min rutt. Den rutt som egentligen var rätt. Den missen följdes upp av ännu en bom på slutet. Påväg till kontroll 20 så blev jag lite ivrig och fokuserade mer på att det skulle gå fort än att det skulle gå rätt och tänkte därmed inte så mycket på var jag sprang, vilket resulterade att jag nästan hamnade uppe vid kontroll 21 efter att ha tagit fel håll i en sänka. Det är klantigt och det kostar tid.
I övrigt är jag nöjd med loppet. Jag hade en bra känsla och tycker att det flöt på bra förutom missarna. Jag hade bra framförhållning och visste nästan hela tiden vart jag skulle och hur terrängen borde se ut framför mig. Även det här var ett kul lopp. Fast det är lätt att säga det på våren. För på våren är nästan alla lopp roliga efter den långa vinterdvalan.
Kartan från medeldistansen i XXIX Costa Cálida 2017.
Efter tävlingen
När vi ändå hade åkt en och en halvtimme från campingen så passade vi på att köra ytterligare ett träningspass i närheten, men det var vi inte ensamma om. Det verkade som om alla Svenskar hade tänkt precis likadant så det var full aktivitet i Coto de Las Maravillas. Det bjöds i alla fall på fin orientering även här. Den inledande snurren hade de kunnat skippa men de övriga delarna var riktigt kul. Själv tog jag det ganska lugnt och fokuserade på orienteringen och bara njöt av att kunna springa fram genom den varierande terrängen. Benen var visserligen trötta till en början men när jag väl kom igång kändes det härligt att bara glidapå. I det stora hela flöt det på fint. Kul!