Jag hade egentligen inte tänkt att springa 10mila i år. Dels för att jag har känt mig väldigt trött det senaste och dels för att jag har haft mycket annat att göra. Men i fredags ringde laguttagaren och undrade om jag inte ändå kunde tänka mig att deltaga och vad gör man inte för klubben och klubbkompisarna.
Jag tilldelades alltså sjunde sträckan. Kort och ogafflat. Rena drömsträckan! Så bar det av mot Stockholm på lördag morgon. Först blev det till heja fram damerna i damkavlen innan det bar iväg till hotellet. Eller ja, något vidare hotell var det inte. Direkt när jag gick in i byggnaden som vi skulle sova i kände jag mögeldoften som slog mot mig, men vad ska man göra? Bara att gilla läget.
Klockan 02:30 var det uppgång och jag kände mig alldeles torr i och kass i halsen. Självklart ska man åka på en förkylning just när det är dags att prestera. Antagligen var det på grund av möglet, men vem vet. Hursomhelst så bar det iväg mot arenan. Mörkret låg fortfarande tungt, men ljuset började sakta spira fram och jag hann se morgonen blomma ut innan det var min tur att ge mig iväg.
Men jag var taggad. Jag var laddad. Jag ville göra ett bra lopp. Jag ville visa att jag egentligen förtjänar en längre sträcka. Så jag gick ut hårt redan från starten. Hängde med några andra. Jag hade kunnat hänga ihop med dem och göra ett stabilt lopp, men jag ville mer. Så när vi kom in i skogen gasade jag på och körde mitt egna race. Gick bra till första och fortsatte snabbt mot andra.
Här gjorde jag en liten riktningsmiss som kostade mig två minuter. Jag blev lite arg på mig själv för att jag inte tagit det säkra före det osäkra, men springer vidare. Försöker fokusera på orienteringen samtidigt som jag håller en bra fart. Flyter lätt fram över berghällarna. Läser in mig på stenröset och pang. Där sitter kontrollen.
Allting flyter på bra. Jag håller fokus nästan hela vägen. Gör en liten miss på tian där jag förlorar ytterligare någon minut. Men efteråt kändes det så skönt. Jag har kunnat hålla en bra fart. Jag har haft bra kontroll på orienterandet och kroppen kändes riktigt bra. Jag är riktigt nöjd och det var riktigt kul. Den känslan ska jag försöka bära med mig till nästa lopp, för det är det som driver mig. Att det är riktigt kul att hålla på när fokuset är på topp.
Blev en bra helg, där de flesta i laget presterade bra, men tyvärr så tappade vi rätt mycket på en sträcka. Det är sånt som händer. Blev i alla fall en 89:e plats till slut. Det enda tråkiga är att jag nu har åkt på en liten förkylning. Men men, snart är jag igång igen.