Snart är det dags för vårens stora orienteringstävling. 10Mila. Förra året var jag inte jättetaggad att ens springa men jag hoppade ändå in som reserv och gjorde ett bra lopp. Ett lopp som fortfarande finns tydligt kvar i mitt minne och som jag kan tänka mig tillbaka på när jag behöver motivation. Då sprang jag den kortaste sträckan för IK Hakarpspojkarnas andra lag.

I år är förutsättningarna lite annorlunda. Eftersom jag flyttade tillbaka till Halland så bestämde jag mig efter viss övertalan att gå tillbaka till min moderklubb IF Rigor. Kanske mest för att jag ville springa ett 10Mila tillsammans med mina bröder igen och för att det är bra sammanhållning i klubben. Men det bjuder även på andra utmaningar. Jag har till exempel gått från att springa den kortaste sträckan till att springa den längsta. I år är jag tillbaka på långa natten. Jag sprang den senast för tre år sedan och då gjorde jag ett lopp som jag helt klar var nöjd med och liksom då tror jag att jag, sträckans namn till trots, kommer att göra större delen av min sträcka i dagsljus.

Efter vintern på Keb så trodde jag att formen skulle vara lite knackig när jag kom tillbaka men där visade det sig att jag hade fel. Jag tycker att det har känts bättre den här vårsäsongen än de två senaste. Jag har gjort fem bra tävlingar sedan jag kom hem. Fysiskt har det känts väldigt bra. Min svaghet har, liksom tidigare år, varit den tekniska biten, men även där tycker jag att det har gått bra i år.

Nu ser jag fram emot att få till ett bra lopp på 10Mila och jag tror att jag har stora möjligheter med att lyckas med det. Det enda jag är lite orolig för är att benen ska börja krampa framåt slutet av banan. Mest för att jag inte tränat tillräckligt med distanspass under våren. Utöver det så hoppas jag att vi som lag gör en bra laginsats. En insats som vi alla kan vara nöjda med. Målet är mest att vi ska ta oss runt, men jag tror att vi kan vara med bra och kämpa mot de andra halländska lagen.