Så här under lågsäsongen blir det sällan några tävlingar men förra veckan var ett undantag. Då hann jag med att både köra sprint DM på skidor och springa Sandsjöbacka trail.

Sprint DM var roligare än vad jag trodde att det skulle vara. Det var en rejäl urladdning. Vanligtvis när jag åker skidor så kör jag nästan bara hyfsat lugna och behagliga pass. Jag tycker att det är svårt att bli riktigt trött av skidåkning, men när det gäller att köra så snabbt man bara kan på en sträcka av 1 400m då kan man ju inte annat än att ta ut sig. Det blev en liten annorlunda typ av skidåkning för min del vilket kändes kul. Det svåraste tyckte jag var att pressa musten ur kroppen. Det är inte alls samma känsla som när jag springer då jag lätt kan växla tempo och bara trycka på. Då jag kan springa mig helt slut på bara några sekunder.

Det blev i alla fall ett silver. Nu var vi ju bara två som startade, men det var en jämn kamp. Vi hade exakt samma kvaltid men jag tappade några skidlängder i finalen. Jag får helt enkelt träna mer explosiv skidåkning och komma igen nästa år.

Plakett och bältespännare

Hur gick det då i Sandsjöbacka trail? Som bilden ovan visar så kom jag i målen. Efter 9 timmar och 24 minuter. Jag kan bara säga att jag är nöjd med loppet. Jag hade som mål att springa på runt 10 timmar och då hade jag inte räknat med att banan skulle bestå av lervälling. Det finns mycket att säga om loppet men jag tänkte hålla in på det till ett framtida inlägg.