Det här inlägget är del 3 av 3 i serien 2024 Jotunheimen och Beitostølen
- Nautgardstinden och Stornubben
- Rasletinden
- En härlig dag på Bitihorn
Ännu en varm och solig dag var i antågande. Eftersom jag redan hade varit ute på två långa turer de senaste dagarna så var jag lite osäker på hur min kropp skulle känna sig om jag begav mig ut på ytterligare en lång tur. Dessutom så hade jag lite jobb att göra. Så dagens utflykt fick gå till Bitihorn. En topp som jag verkligen hade sett fram emot att bestiga.
Bitihorn med sina 1607 meter över havet kan verka som en liten parantes i jämförelse med giganterna i Jotunheimen, precis norr om Bitihorn. Men det här berget ska man inte förkasta. Från mitt boende nere i Beitodalen kunde jag se Bitihorns topp. Från Beitostølen kan man se Bitihorns karaktäristiska topp och även om du inte vet att Bitihorn är ett berg så kanske du känner igen namnet från bland annat en klädserie från Norrøna. Vilket är ett tecken på bergets popularitet i vårt västra grannland.
På eftermiddagen en dag i slutet av Juni glider jag fram på vägen norrut från Beitostølen. Vägen slingrar sig fram och när jag tittar upp så ser jag en tydlig koloss som står stadigt på vänstra sidan av vägen. Det är Bitihorn. Porten till Jotunheimen.
Tyskerstigen
Jag stannar vid parkeringen vid Båtskaret som ligger precis nedanför toppen. Bort från parkeringen leder en stig uppåt mot Bitihorns topp. Direkt ser jag en trappa av sten. Sherporna har varit och iordningställt en stig upp mot toppen. Jag börjar springa.
Den här stigen kallas Tyskerstigen. Ett spår efter den tyska invasion under andra världskriget. De tyska soldaterna var här och tränade alpin stridsföring. En fasansfull historia. Men nu glider jag uppför den fina stigen. Först är det en kort backe, sen blir det platt och sen ytterligare en lång brant backe där jag springer i en lång stentrappa. Det är fint. Det är aningen luftigt utmed den branta sluttningen men marken är stabil.
Efter några minuters löpning så övergår trappan i en stig. Det blir stenigare när jag närmar mig toppen. Det är en tuff väg upp mot toppen och det påminner lite om en alpstig. Det är löpbart och många har genom tiderna sprungit upp den här stigen. Det finns till och med ett löplopp där man springer Tyckerstigen upp. Men just den här dagen var jag glad att det inte var en tävling för benen var tunga och jag fick kämpa mig uppför sluttningen.
Belöningen
Sista biten upp mot toppen möts jag av stabilt och hårt berg. Jag ser toppröset framför mig. Det är väl tilltaget. Jag når toppen rätt snabbt. Det är fördelen med att det bara är 400 höjdmeter upp till toppen. Det som möter mig är Jotunheimen.
I fjärran ser jag Jotunheimens snöklädda toppar. Det är magiskt! Det är en fin dag. Från de gröna dalarna med sjön Bygdin i förgrunden och ända upp över den mörka stenen innan den vita snön pryder topparna. Det är Jotunheimen. Igår var jag där! På Rasletinden. Jag ser tydligt dess topp och innan den här resan är över hoppas jag att jag kan bestiga all topparna i mitt blickfång.
Jag stannar ett tag på toppen. En kvinna kommer upp några minuter efter mig. Hon har också sprungit upp. Antagligen snabbare än mig. Vi pratar lite. Det är ett trevligt samtal. Jag brukar försöka att prata med folk när jag är till fjälls. Det finns många intressanta historier att lyssna på och kunskap att utbyta.
Den norra stigen
Det finns två stigar upp till toppen av Bitihorn. Tyskerstigen går upp på bergets södra sluttning medan den kanske klassiska och lite enklare stigen kommer ifrån norr. Den stigen väljer jag att springa ner. Den är inte lika brant som Tyskerstigen och bjuder dessutom på en vidunderlig utsikt över Bygdin och Jotunheimen.
Jag rundar vid den norra parkeringen och springer upp mot Båtskaret längsmed landsvägen. Det här är definitivt en topp värd att besöka. Den bjuder på minst lika bra utsikt som 2000m topparna i Jotunheimen men är betydligt enklare att ta sig till. Så missa inte den här pärlan när du ska norrut mot Jotunheimen.
Video
Nedan kan du se en video som jag spelade in när jag sprang upp på Bitihorn.