Just som jag meddelade att det gick bra med träningen så åker jag på ett litet bakslag. Det var när jag skulle ut på mitt första av två tilltänkta pass för dagen som det skedde. Jag kände mig frisk och pigg, men precis när jag skulle ta på mig längdskidorna så började blodet rinna ifrån näsan.

Irriterande, tänke jag och gick in i omklädningsrummet och fixar ordning näsan, väntar till blödningen har upphört. Sen beger jag mig ut igen, tar på mig skidorna och beger mig iväg. Föret är tungt så jag bestämmer mig för att ta det lugnt.

När jag har kommit halvvägs på det första varvet på den 2,4 km långa slingan börjar jag återigen känna hur det börjar rinna i näsan. Jag torkar snabbt bort blodet med handsken och kör vidare. Det kanske inte är så farligt tänker jag, men det bara tilltar.

Jag inser under andra varvet att jag måste avbryta igen och när jag stannar droppar blodet frekvent från näsan. Jag går ner till omklädningsrummet och återhämtar mig, väntar på att blodet ska sluta. Jag stannar där i ca tio minuter innan jag inser att jag inte kan fortsätta, därmed hämtar jag mina skidor och duschar.

I duschen träffar jag en äldre man som berättar att han i sin ungdom varit med om samma sak jag just varit med om och han kom fram till samma slutsats som jag gjorde, att det beror på överansträngning.

Så nu blir det till att ta det lite lugnt de närmaste dagarna, innan jag beger mig upp till fjällen för en veckas skidåkning. Då vill man ju inte vara övertränad.