Jag vill bli vild. Lämna alla samhällets regler och lagar bakom mig. Leva i en verklighet som regeras av något som idag är så ovanligt, nämligen sunt förnuft. Komma bort från den trista gråa vardagen där varje storm, snöfall och strömavbrott är en katastrof.

För mig är det ingen katastrof utan en förändring, en anpassning, något som bryter mönstret och får oss att utvecklas. En möjlighet att tänka om och förbättra, men så tänker inte samhället när det strikt strukturerade systemet faller samman.

I det moderna samhället försöker människan regera över jorden, lägga den under sig och behärska den som en slav som man kan begära vad som helst av. Utnyttja till dess fulla potential ända tills det spricker, då man kommer upp med en ny lösning. En lösning än värre än den första, för strävan efter status och rikedom är mycket viktigare än något annat. I den moderna världen.

I samma värld har man glömt allt var nuet är. Det finns en framtid, det finns planer och det finns ett förflutet. Ett förflutet som man vill avlägsna så snabbt som möjligt för att ständigt föra utvecklingen framåt, men det finns inget nu. Det finns inte plats för någon kärlek, ingen närhet, ingen glädje och ingen sorg. Livet bara flyter på, som en strävan efter mål som aldrig kommer att uppnås, och om de uppnås så finns det ständigt bara nya mål, nya planer, en ny framtid, men inget nu.

I den vilda världen lever man i nuet. I en oförutsägbar värld där man aldrig vet vad som kommer att hända och där varje händelse kan ses som en positiv förändring, man lever i närhet med andra. Man hjälper och får hjälp. Man uppskattar det som är, man använder munnen när man pratar med folk istället för de digitala fingrarna, man ser och känner. Njuter av det som är. Lever i det som är, i nuet.

Det är dit jag strävar. Till friheten. Till nuet.