I helgen så följde jag med på ett läger som extra ledare. Lägret sträckte sig från Lördag morgon till Tisdag kväll och inkluderade åtta träningspass, alltså två pass om dagen av varierande typ, men alla var inriktade mot orientering.

Själv så deltog jag i alla passen fram till måndag eftermiddag. Tanken var då att vi skulle springa en sprintstafett i centrala Göteborg. Upplägget var att man var två i varje lag och tre olika banor skulle klaras av.

Själv tycker jag att sprint är en rolig distans även om jag i min iver att springa snabbt brukar göra några misstag längsmed banan. Men den här gången var det inte lika kul. Jag sprang iväg på första sträckan och tog täten ut från start, plockade lätt första kontrollen och fortsatte mot andra, blev lite osäker på dess position så förlorade några sekunder där.

Men det var på väg till trean som det gick riktigt snett. Snabbaste vägen var att springa nerför en trappa och runda ett hus. Ingen svår kontroll, men när jag var påväg nerför den där trappan skar smärtan genom min fot. Utan att veta vad jag gjorde skrek jag ut min smärta, vilket följdes upp av en svordom några sekunder senare när jag väl insåg vad som hade hänt.

När jag landade nedanför det nedersta trappsteget hade foten hamnat lite snett och jag åkte på en rejäl stukning. Efteråt var det knappt att jag kunde gå men tanken var ändå att fortsätta, en tanke som jag snart fick överge. Det var bara att inse. Det var över, bara att traska tillbaka till starten igen. Tråkigt!

Så nu är jag skadad. Detta hände i Måndags och nu är det Torsdag och jag är på bättringsväg. Kanske blir det ett lugnare pass ikväll, kanske imorgon. Fram tills dess är det bara att vila och ta det lugnt och hoppas att foten hinner stärkas innan de stora tävlingarna drar igång.