I förrgår lämnade jag snön bakom mig. Igår kom jag trött och sliten hem till Göteborgstrakterna och idag, efter nästan fyra månader när jag inte har rört en orienteringskarta eller för den delen, knappt sprungit överhuvudtaget, var det dags för min orienteringspremiär. Som ni kan förstå var inte målsättningen särskilt hög men det gick ganska bra ändå.

Redan när jag började värma upp kändes kroppen bättre än väntat. Det var inte så att det kändes så där lätt som det kan göra när man är i bra form men det kändes inte heller särskilt jobbigt. När väl loppet började hade jag ungefär samma känsla. Det var inte det att jag blev särskilt trött någon gång utan det kändes ganska behagligt hela vägen. Problemet var bara att jag inte har tränat särskilt mycket intensiv träning under de senaste månaderna så när jag försökte dra på så kändes det ändå som om jag bara joggade fram. Men det känns skönt att veta att grundträningen finns där. Nu behöver jag bara fokusera på att få upp farten.

Men hur gick då orienteringen? Jo, det gick ändå hyfsat. Jag höll ihop det ganska bra loppet igenom och gjorde inga större grodor. Däremot kände jag mig lite ringrostig när jag gick in mot kontrollerna. Det var en kontroll jag stannade vid. Jag var ganska säker på att jag var rätt. Tittade på kontrollbeskrivningen och inser att numret är fel. Försöker läsa in mig men förstår ingenting. Tittar på kontrollbeskrivningen igen och inser plötsligt att jag ändå är rätt. Många sådana småsaker blev det. Men det var ju första tävlingen och det var kul att få springa i skogen igen. Extra roligt var det att titta på resultatlistan efteråt. Känslan sade mig att det hade gått sådär men ändå lyckades jag knipa en sjätteplats av 49 startande. Inte illa. Nu hoppas jag på en bra och rolig säsong framöver.