Efter lägret i Vålådalen så hängde jag, och några andra, med Jocke på hans #jocketestarkartor turné till Örnsköldsvik och Höga kusten. Det är även i Örnsköldsvik som O-ringen kommer att gå nästkommande år så det passade bra att stifta lite bekantskap med området.. Det enda kruxet var att veckan i Vålådalen hade tagit ganska styggt på mig. Jag var riktigt sliten och under lägrets sista dagar så blev det dessutom lite fotboll i idrottshallen, något som var väldigt kul men slet rejält på min kropp.

När vi kom fram till vår första anhalt, som var Holmsberget utanför Sollefteå, så kände jag mig rejält sliten. Jag gav mig ändå ut i skogen. Det gick inte så fort men jag tog mig runt en liten del av banan. Mestadels gåendes. Jag vet inte om jag kan kalla Holmsberget för någon drömterräng. Fast det är svårt att avgöra när man inte har farten med sig.

Mot Örnsköldsvik

Efter det passet begav vi oss mot Örnsköldsvik där vi tog in på Vandrarhem. Den nästkommande dagen så var det dags för två riktiga glassarpass varav det första gick i Skuleskogens national park. Där körde vi ett distanspass där vi gled fram över hällarna med den milsvida utsikten ut över havet och skärgården utanför. Svepte upp och ner genom det kuperade landskapet medan solen gassade ner från den klara himmelen. Värmen var något helt annat här än vad vi var vana vid från Vålådalen och framåt slutet av passet kändes ett dopp i ett litet tjärn tillräckligt lockande.

På eftermiddagen körde vi ett fint pass vid Djävulsträsken. Eller ja. De andra gjorde det i alla fall. Själv började jag känna av en förkylning som sakta växte fram, så jag valde att avstå. Givetvis kändes det lite tråkigt att missa det här passet. Framför allt när jag hörde hur de andra pratade efteråt. Det ska tydligen vara ett riktigt fint område att springa orientering på. Men jag får se. Kanske får jag chansen att springa här redan nästa år när den kringresande cirkusen O-ringen kommer på besök.

Utsikt över havet från Skuleskogens national park

Sista dagen på den här resan

Ja, då var det dags att bege sig hemåt igen. På ett sätt så kändes det ganska skönt. Jag kände mig fortfarande ganska sliten. Men samtidigt så är det alltid tråkigt när en resa går mot sitt slut. Visserligen så blev det ytterligare ett stopp vid Skuleskogen på vägen hem. Men eftersom jag fortfarande inte kände mig helt bra så tog jag det lugnt och njöt av omgivningen medan de andra gav sig iväg på en ganska lång och tuff bana.

Även när jag försökte att trycka på så kände jag mig bara mustig i benen. Jag var helt slutkörd. Hur skulle det här gå. Nästa helg drar O-ringen igång. Jag har förvisso inga direkta mål med årets O-ringen förutom att uppleva ett trevligt arrangemang men det blir betydligt roligare om man är pigg och frisk.

Vi slutförde passet. Tog ett bad i havet innan vi begav oss hem igen för att ladda inför nya utmaningar.