Det är sommar och semester. Jag har dragit ner till Schweiz för att springa Swiss O-week, en flerdagars orienteringstävling. Men för att dra en lång historia kort, så var jag sen med att anmäla mig till tävlingen och på dagens etapp fanns det ett anmälningstak för antal deltagare. Jag fick därför inte springa dagens etapp, utan tänkte istället ge mig ut på en egen tur.

Därför körde jag först och lämnade av mina kamrater i Flims innan jag forsatte min resa ner mot Chur, men svängde av mot en liten by som heter Tenna. Mitt mål för resan är en topp som heter Piz Fess. Jag befinner mig alltså i de östra delarna av Schweiz.

Men äventyret börjar redan på vägen till Tenna. Jag hamnar på en smal väg där det knappt går att mötas. Vägen går utmed en brant sluttning som stupar ner mot en djup dalgång. Längst där nere slingrar sig en flod fram. Det är fint. Jag funderar på att stanna och begrunda utsikten men tänker att jag kan göra det på vägen hem.

Färden fortsätter. Vägen slingrar sig upp i serpentiner och slutligen kommer jag upp i ett grönt landskap. Träden försvinner och det är bara öppna fält runt mig. Vägen slingrar sig upp längs sluttningen och efter en bra stund kommer jag upp till en liten idyllisk by med schweiziska trähus och stenläggningar som kontrasterar det gröna gräset som växer på sluttningen. Solen skiner från en klarblå himmel och när jag tittar upp ser jag några spetsiga gröna toppar.

Det känns nästan som om jag har landat i ett schweiziskt vykort. Jag vill gärna upptäcka mer av den här byn men jag inser att tiden rinner iväg. Jag räknar med att det kan ta upp emot fyra timmar att mig upp och ner till Piz Fess och sedan är det nog bäst om jag hinner tillbaka för att hämta upp mina kamrater igen. Så jag beger mig av direkt.

Färden mot toppen av Piz Fess

Jag börjar springa. Jag har en bra känsla i kroppen. Det är så vackert. Vad jag än vänder min blick så är det vackert. Jag vill bara stanna varje meter och ta en bild men jag låter bli. Istället försöker jag att insupa naturen runt omkring mig.

Färden börjar på branta vägar för att så småningom övergå till mindre stigar. Jag rundar en sluttning och kommer upp i en ny dalgång. Stigen leder mig ständigt uppåt. Jag springer igenom några hagar där korna går och betar. Jag springer förbi ett hus som ligger idylliskt mellan bergstopparna.

Den gröna omgivningen skiftar när jag tar mig uppåt. Landskapet blir sakta lite kargare och kargare ju längre upp jag kommer. Gräset bli glesare och marken allt stenigare. Till slut så springer jag även över några små snöfläckar.

Trots att jag har plockat 1200 höjdmeter är det fortfarande både varmt och soligt när jag närmar mig toppen av Piz Fess. Jag ser den framför mig nu. Det är mer stenskravel än gräs här uppe. Några personer rör sig uppe vid toppen. Jag springer mot Piz Fess topp.

Piz Fess

När jag springer mot toppen ser jag bara en stor bastant spetsig bergspelare som majestätiskt sticker upp mot himmelen. När jag saktar ner precis före toppen befinner jag mig precis framför ett stup. Det har varit en fin och enkel stig hela vägen upp men nu visar sig berget från en annan sida. Här på toppen är det dramatiskt. Jag ser ett rep som slingrar sig ner i dalgången mellan de två topparna och inser att jag inte befinner mig på Piz Fess, utan snarare på dess något lägre granntopp. Men det är bra nog. Jag ska inte bege mig ut på några klätteräventyr idag.

Det som egentligen är Piz Fess är den bergsformation som så mäktigt sträcker upp sig mot skyn. Jag vänder mig om. Blickar upp mot den högsta punkten på den här sidan haket. Två personer sitter redan där uppe och glassar i solen. Jag tittar ut över omgivningen. Utsikten är även den mäktig. Molnen har börjat form sig men utsikten är ändå vid. Om än så är det lite disigt.

Jag njuter. Det är en speciell känsla att befinna sig på en sådan här plats. Jag tar in omgivningen, andas in alpluften och njuter av stunden. Är man i de här trakterna så är det här ett besöksmål som jag kan rekommendera. Toppen på Piz Fess är 2881 meter över havet så luften vid toppen kan nog upplevas lite tunn.

Film från Piz Fess

Jag valde även att spela in video från den här turen och har klippt ihop en kort film som visar lite bilder från min tur upp på Piz Fess.

Vägen ner

Efter besöket på toppen så var det bara nervägen kvar. Det var bara att löpa på ner och njuta av vyerna. Men när jag hade kommit ungefär halvvägs ner så börjar jag känna lite stänk av vattendroppar som slår mot min hud. Det är fortfarande varmt så det stör mig inte nämnvärt att det börjar regna. Utan jag fortsätter. Regnet tilltar och när jag har ungefär 20minuter kvar ner till bilen så slår det som spön i backen. Jag ser även skenet från några blixtrar och hör dånet från åskan.

Just när det är som värst så ringer Ludvig mig. Det är kaos. Jag förstår inte allting men de visar sig att orienteringstävlingen som gick idag hade blivit inställd. Två liftar hade havererat. Folk hade varit tvungna att fly ner för bergen för att komma hem när ovädret drog in över tävlingsområdet. Det hade både regnat, haglat och stormat därborta. Allt verkade kaosartat.

Så jag insåg ändå att jag hade haft dubbel tur. Dels så hade jag fått uppleva en mitt livs bästa turer och dels så hade jag tur med vädret. När jag kom tillbaka till boendet var stämningen lite bister så jag vågade knappt berätta hur fint jag hade haft det.