Nu när midsommar är passerat kände jag att det var dags att plocka fram skidorna igen. Inte vinterskidorna utan rullskidorna. Jag tycker att det är ganska skönt att ha rullskidor som alternativträning under sommarhalvåret så i år har jag även investerat i ett par skate rullskidor och gjorde min premiärtur på dem idag.

Anledningen till att rullskidspremiären har dröjt så här långt är väl kanske mest för att mina stavspetsar gick kaputt när jag var ute på mitt senaste rullskidpass. Tanken då var att jag skulle åka 20km och jag hade kommit ca 15km och skulle ta mig upp på gångbanan som skiljdes från vägen av en trottoarkantsten. Eftersom gångbanan låg en decimeter högre än vägbanan så närmade jag kanten och fokuserade på att ta mig upp på gångbanan en skida åt gången. Inga problem tänkte jag.

Det var i det ögonblicket när jag precis skulle lyfta min ena skida som min stav plötsligt högger till. Jag minns knappt vad som hände för allt gick så snabbt men staven fastnade alltså i en brunn som jag inte lagt märke till och står rakt upp. Eftersom jag sitter fast i staven så hindras min överkropp från vidare framåtrörelse medan mina ben fortsätter framåt. Det får till följd att jag stupar baklänges ner mot den hårda vägbanan och slår huvudet i kantstenen. Där ligger jag med smärtande höft och axel som ett nedslagit byte med två brutna stavspetsar och kvider. Jag kravlar upp på gångbanan för att komma bort från vägen och som tur var körde det förbi en bilist precis i det ögonblicket som såg allt och erbjöd mig skjuts hem.

Men det var då. Nu var det dags igen och den här gången höll jag mig undan från både kantstenar och vägar och tog istället tillflykten till ginstleden norr om Varberg. Det kändes lite vingligt i starten men när jag väl kom in i det satt tekniken där. Jag tog det ganska lugnt men blev ganska snabbt trött i både armar och axlar. Jag antar att man får ge det lite tid innan man kan köra på ordentligt.