Igår drog det igång. Årets första tävling. Starten gick vid klockan 20:30 och hela klassen drog iväg. Inte nog med att det var mörkt det var dimmigt också så sikten var riktigt dålig.

Det bar av. Jag gick ut ganska hårt. Inte för fullt men jag lade mig cirka tio meter efter de första på ett tryggt avstånd så att jag skulle tjäna några meter om de eventuellt skulle missa några sekunder in mot kontrollerna.

Första kontrollen var ett bo, därifrån var det gafflat åt två olika håll. Bara en av de som var framför mig hade min gaffel. Det var nu det började. Det bar rätt in i grönområdet. Det blev en liten miss innan vi kom fram till andra kontrollen.

På andra slingan kom jag lite oväntat upp i täten av klungan och hela tåget litade tydligen på mig. Det var då jag drog snett. Ca 30 grader fel och helt plötsligt kommer jag fram till en stenmur. Jag stannar för att jag inser att jag är fel men de andra fortsätter rakt fram. Hoppar över stenmuren. Jag löser in mig, vänder upp, tar kontrollen och fortsätter sedan vidare och möter den omvändande klungan.

Vi springer vidare och kommer in mot en kontroll som ligger på en ensam sten mitt inne i ett grönområde. Det finns inga inläsningspunkter på vägen in mot kontrollen utan det är, som vi brukar kalla det, slumpkontroll. Här samlas gruppen ihop igen och det blir en skallgång efter den där försvunna stenen som visar sig vara en halvmeter hög, ingrävd mellan taggbuskarna.

Rent allmänt kan man säga att det här var den sämsta tänkbara kartan för en nattävling. Den var nästan bara grön och gul. Det fanns några inslag av vitt men de var få. För de som inte är så insatta i sporten kan jag nämna att där det är grönt på kartan där är det svårframkomlig skog. Ju grönare desto värre. I det här fallet var de gröna områdena snårskog med taggbuskar och det märktes när jag kom i mål. Benen var alldeles rödrispiga och knäet blödde men när det är tävling då är det bara att springa på, även om taggarna sätter sig i benen.

Det blev ytterligare några rundor i grönområden och en grupp lyckades bryta sig ut vid andra gafflingen. In mot tredje gafflingen låg jag trea i vår grupp, men de framför mig hade den andra gaffel. Jag insåg plötsligt hur mörkt det var när jag gav mig ut själv på min gaffel. Jag såg knappt tre meter framför mig i dimman men fick som tur var fick jag hjälp av några andra lampor som kom bakifrån. Det var på andra gafflingen som det gick värre. Jag hade läst in båda gafflingarna innan jag kom till bokontrollen första gången, men andra slingan sprang jag av misstag baklänges. Jag märkte det när jag var halvvägs och bestämde mig då för att gena och kommer då in i ett parti av riktigt tät skog och fastnar nästan därinne. Här tappar jag klungan. Och här inser jag återigen hur dåligt ljus jag har.

När jag sedan får sällskap av en annan löpare blir ljuset bättre. Problemet är bara att jag hade stor svart skugga precis framför mig. Det här är tydligen också en materialsport.

Trots banan och terrängen så var det ändå ett kul lopp. Jag försökte vara aktiv under loppet och var uppe och drog bitvis. Det ger inte så mycket i slutändan mer än att man bränner mer energi men det är mycket roligare att vara aktiv än att bara glida med. Det kändes lite segt under hela loppet och jag hade inte riktigt det där trycket, men hängde med ganska lätt ändå. Det var helt klart en bra premiär och det känns som att det här kan bli ett bra år. Jag har en helt annat känsla i år än under de senaste åren.