Det här inlägget är del 2 av 4 i serien 2015 Löparresa i Jämtland under Midsommar
- Från Storlien till Storulvån via Blåhammaren
- Midsommarafton i Vålåstugorna
- Mot Vålådalen
- Över Ottfjället till Edsåsdalen
Dagen inleddes med tunga ben. Efter att inte ha tränat på nästan två veckor så var det kanske inte så konstigt, men däremot kändes det som om förkylningen hade släppt. Det var bara viss huvudvärk som gjorde sig påmind under den inledande sträckan.
Under gårdagskvällen träffade jag på Christina på Storulvåns fjällstation och hon berättade att det var väldigt mycket snö vid Sylarnas fjällstation, så även den här dagen lades rutten om. Hon berättade även att snöläget var bättre österut och eftersom vi ändå hade som delmål att ta oss till Vålådalen under morgondagen så passade det ganska bra att ge sig av ditåt redan nu.
Så dagens tur inleddes väldigt lugnt genom att vi tog oss ut på grusvägen som leder bort mot Gåsen, men när väl grusvägen tog slut möttes vi av ett fint dallandskap med utbredda ljunghedar, blandat med en gles fjällbjörksskog. På sina ställen kunde jag även känna doften av vår som slog mot mig mellan de frodande men icke utslagna fjällbjörkarna.
Snart övergick skogen till kalfjäll och det bar av uppåt. Ju högre vi kom desto större blev snöfälten och när vi närmade oss Gåsen låg snön djup. Vi pulsade fram till Gåsenstugorna och tog en rast där innan snöpulsen fortsatte ner mot vålåstugorna. Det blev en tuff etapp men snön avtog sakteligen ju längre ner vi kom i Härjångsdalen. Dock låg snön fortfarande djup vid det normala vadstället utmed leden så vi fick vada en bit längre ner längs bäcken.
Härjångsdalen
Hela eftermiddagen sprang vi längs en fin dalgång som sakta bredde ut sig när vi närmade oss Vålåstugorna. Vålåstugorna i sig låg fint inbäddade i gränslandet mellan skog och kalfjäll. Här möttes vi även som första besökare för säsongen av ett trevligt värdpar. Det är fint att komma ut till fjällets enkla stugor och uppleva det enkla livet. Här finns allt man behöver. Det är kanske lite mer arbetskrävande när man måste elda i rummen men samtidigt så är det så gemytligt och äkta. Och vad ska man annars göra om man inte arbetar lite.
Ett kvällsdopp vid Sturebadet vid Vålåstugan kändes riktigt lockande.