Det här inlägget är del 1 av 5 i serien 2015 Fjällvandring i Jämtland / Härjedalen
- Tillfällighetens lycka
- Bestigning av Helags
- Templet som sade stopp
- Den långa resan
- Hemfärden
Idag anlände jag till Härjedalsfjällen. Tanken är att jag ska hålla till i de här trakterna under de närmaste dagarna och bland annat bestiga Helags och Sylarna.
Idag började min resa från Styggforsen i Dalarna, i vars närhet jag övernattade. Dagen började tidigt med en lugn promenad genom naturreservatet innan jag satte mig i bilen och fortsatte upp mot Funäsdalen.
Jag hade egentligen inte någon plan för dagen, men när jag precis skulle passera Tänndalens skidanläggning i Hamra så fick jag ett SMS, och som den samhällspliktiga medborgare jag är så svängde jag av vägen innan jag läste meddelandet. Då tänkte jag att lika gärna kunde åka in till parkeringen vid skidamläggningen när jag ändå hade stannat och ta mig en titt på omgivningen. Precis när ja stiger ur bilen så dyker plötsligt ett gäng renar upp och lika snabbt som en paparazzi får jag upp kameran och tar några snabba bilder, som om jag vore en turist som aldrig har sett renar förut.
Renar i Tänndalen
Väl på toppen blickade jag ut över det böljande landskapet, uppe på platån, och tänker: där sprang vi, runt den sjön. Det är vackert här med många små kullar, inslag av ljung blandat med enstaka videsnår samt några enstaka fjällbjörkar. Några sjöar som bryter av den gröna vegetationen och solen som bryter sig igenom den molniga himmelen.
Jag tänker: det skulle vara kul att gå bort till den kullen därborta och se hur landskapet ser ut därifrån. Tänkt och gjort och så fortsätter det. Jag vet att det ligger en sjö på andra sidan den åsen, så jag beger mig upp mot högsta toppen.
Jag vankar genom det här vackra landskapet och bara njuter av varje stund. Jag känner mig väldigt lycklig. Det är inte varmt. Det är inte kallt. Utan det är alldeles lagom. Luften fläktar lite. En svag doft av ljung kan skönjas mellan de svaga vindpustarna. Det är något alldeles speciellt med luften på fjällen. Den är så livgivande på något sätt, så uppfriskande. Och allt är så vackert.
Landskapet uppe på platån ovanför liftarna
Jag bestiger även den här toppen. Väl uppe blickar jag ut över omgivningen och inser hur långt bort jag har kommit. Tänk vad tillfälligheter kan göra ibland. Ett SMS som jag inte ens minns vad det stod i väckte denna glädje och lycka av att få uppleva det här fjället igen. Glädje som fick mig att upptäcka hela det här området, som fick mig att känna mig lycklig, glad och uppfylld. Det är märkligt vad naturen kan göra.
Efter det äventyret begav jag mig av till centrala Funäsdalen och sedan vidare mot Ljungdalen, varifrån min första riktiga fjällvandring skulle starta. Jag har ju både vandrat och sprungit i fjällen tidigare, men jag har aldrig gjort en vandring där jag bär med mig all utrustning tidigare. Där jag sover i tält och fixar min egna mat. Att jag dessutom gör den här vandringen själv känns extra kul och utmanande.
Jag vet i alla fall hur det började. Jag trodde det skulle bli en ensam resa, men där hade jag fel. Det räckte med att jag lämnade parkeringen i Kläppen innan jag fick de första beundrarna, eller fansen. Och snabbt tilltog fansskaran. Från ett tiotal till ett hundratal och inte nog med det. Vissa av de här fansen var riktigt hängivna och offrade till och med sitt liv för att mina krafter inte skulle sina på min väg och flög in i min mun. Fast de flesta ville bara pussa mig. De här myggen var det ända sällskap jag fick den här dagen, men stillheten och det oberörda landskapet skänker ändå kärlek till mitt hjärta.
Nu ligger jag här ensam i tältet och njuter av minnena från en härligt dag och imorgon väntar nya äventyr.
Första lägerplatsen.