Det är en ny morgon. Jag ligger och drar mig i tältet för jag har inte alls bråttom. Jag känner hur solen börjar värma upp dalen igen efter nattens mörker. Det känns skönt att ligga kvar men också lite obekvämt.

Men upp måste man tillslut. Det är fortfarande lite kallt när jag stiger upp men även den här dagen möts jag av en klarblå himmel. Det måste vara någon typ av rekord i Jotunheimen, att det är så här varmt under så här lång tid.

Jag börjar laga frukost. Det blir en klassisk grötfrukost. Jag har precis tänt eld på köket och placerat kastrullen ovanför elden när en dam stannar på stigen som går förbi mitt tält. Hon säger något och jag går dit. Vi pratar ett tag sen känner jag en svag doft av bränt. Då inser jag att gröten kokar för fullt och när jag kommer fram till köket så inser jag att det har bränt fast i hela botten.

Inte bra! Det var den kastrullen och den frukosten. Den är bara att kassera. Kastrullen är alldeles svart i botten. Det är bara att ta fram en ny kastrull och koka ny frukost.

Det händer mer den morgon

När jag sitter där och äter frukost får jag syn på två löpare som kommer springande nere på stigen. Det är också andra personer som passerar förbi vid den här tiden på dagen. Men löparna ser proffsiga ut. När de passerar mitt tält så vinkar jag till dem utan att kolla alltför nära på dem. Då stannar de och kommer fram till mig. Jag inser att det är Kristian och Frida från Falun. Kul att få syn på dem här. 

Under de föregående dagarna har jag knappt sett någon här i fjällen och att nu träffa på två stycken som jag vet vilka de är, är ett trevligt men osannolikt sammanträffande.

Vägen tillbaka

Hursomhelst, så har jag inte så mycket mer planer för den här dagen än att jag ska ta mig ner till Memurubu. Men sen då? Planen är att jag ska ta mig till Gjendebu och därifrån bestiga Nestnørdre Knutholstinden. Men jag är inte jättesugen på ytterligare en natt i tält.

Jag ser ändå två möjligheter. Antingen så tar jag båten från Memurubu till Gjendebu och tältar där eller så tar jag mig från Memurubu till Gjendesheim och sover i bilen.

Jag samlar ihop mina tillhörigheter och packar ner allt i min ryggsäck och börjar vandringen ner i dalen. Att vandra med tung ryggsäck har aldrig varit min favoritsysselsättning. Det känns bara som en lång transport ner till Memurubu. En något obekväm sådan.

Memurubu

I Memurubu så bestämmer jag mig för att åka båten tillbaka till Gjendesheim. Därifrån tar jag mig till bilen och åker till Bessheimen där jag tar ett dopp i den kalla fjällsjön, innan jag beger mig till Beitostølen där jag handlar lite mat och laddar bilen. Sedan tillbringar jag natten i bilen på Valdresflya.

Till den följande dagen så har jag bokat en båtbiljett till Gjendebu tur och retur, så den här vistelsen är inte över ännu. Målet är att bestiga ytterligare en topp innan jag beger mig hemåt igen.