Det här inlägget är del 8 av 10 i serien 2014 Kebnekaise vinter
Det har blivit betydligt mindre randoneeskidåkning än vad jag hade önskat under min tid här. Det har helt enkelt inte riktigt hunnits med när vädret har varit som det har varit och när det varit så mycket att göra på jobbet. Men nu när jag är ledig så passar jag på.
Tanken idag var hursomhelst att vi skulle bege oss upp på Skarta och köra tre åk där men när vi närmade oss klacken så drog ett tungt molntäcke in och begränsade sikten. Eftersom det tänkta åket är tekniskt svårt och ingen av oss hade åkt det här åket tidigare så bestämde vi oss för att blåsa av och åka tillbaka till fjällstationen.
Men vi kände oss inte nöjda där. Vi tog en snabb lunch innan det bar iväg igen. Den här gången bar det av mot det klassiska åket på Tuolpagorni. Det som börjar med en firning från toppen och fortsätter ner i kratern och vidare ner i två olika rännor, ner längs Tuolpas sluttning.
När vi skidade upp låg dimman tung i dalen och jag tyckte att det kändes lite motigt, för det är inte kul att nå toppen av ett berg med vetskapen att det kommer att bli ett riktigt dåligt åk ner. Men som tur var lättade dimman när vi började gå upp i Kittelbäcken och när vi väl stod på toppen var himmelen blå och klar samtidigt som det var alldeles lugnt och stilla.
Kebnekaise sett från Tuolpagorni
Det blev en kort paus innan det bar av neråt. Under min vistelse här så har det mest blivit ganska lätta åk och inte alls lika branta som de två som vi åkte idag. Till en början kändes det lite jobbigt och när jag åkte det första åket som var ganska isigt så funderade jag lite på var nöjet låg i att åka branta åk. En inställning som sedan ändrades när jag åkte ner från Tuolpa efter att jag hade fått några tekniska råd. Bitvis var det riktigt fin skidåkning och jag förstår nu varför många gillar det här åket mer än bara för att Tuolpa är ett häftigt berg.
Det känns som om jag äntligen börjar förstå det här med berg och den entusiasm som andra här gärna delar med sig av så det känns lite tråkigt att jag snart kommer att åka härifrån. Det finns så mycket kvar att utforska. Så mycket kvar att göra.