Under den kalla vintern känns det alltid skönt att komma till varmare breddgrader. Förra året var jag med Tunagänget i Alicante. I år drog vi till trakterna kring Madrid för att njuta av träning, värme och återhämtning från vardagen.

Jag funderade länge på om jag skulle åka med eller inte. Med Vasaloppet som väntar om två veckor kändes det inte helt optimalt. Det är lätta att grotta ner sig i sina mål, men i slutändan är nöjet av fin träning bättre än att prestera någon minut bättre på Vasaloppet. Dessutom kan det vara ett bra avbrott i träningen då jag får möjlighet att vila skidåkarmusklerna och dessutom får jag möjlighet att vila huvudet från vardagens stress. Att vara på läger är ändå bland det mest avkopplande man kan göra. Man kör några pass om dagen, vissa tuffa andra lite mer lugna, och sen vilar man, umgås och har kul. Livet som det borde vara.

Vi kom fram sent på Lördagskvällen till hotellet i den lilla byn el Tiemblo, som ligger en dryg timmes färd från Madrid. På Söndagen drog träningen igång. Vi bjöds på klarblå himmel och strålande sol. Propaganda i ett landskap som så sent som förra veckan drabbades av ett illavarslande snöfall. Jag var lite orolig innan att det skulle bli kallt så väskan var packad för betydligt kallare väder. Men det funkade. När solen sken visade sig 13 spanska grader vara ungefär som en svensk sommar.

Jag tänkte innan att jag max skulle köra två pass om dagen, för att inte bränna ut mig inför den utmaningen som väntar om några veckor, men det blev snarare minst två pass. Dagen började vanligtvis med en morgonjogg före frukost som följdes upp av ett tidigt OL-pass, sedan lunch, ytterligare ett OL-pass och slutligen middag på kvällen. Och allt kul som hände däremellan. En dag tog vi oss upp på el Tiemblos närmaste topp och en dag hyrde vi mountainbikes och tog oss ut på en magisk tur ovanför el Escorial.

Sammanfattningsvis lyckades jag skrapa ihop 23 timmar och 40 minuters träning under veckan som lägret pågick och jag hann bli ett antal minnen och erfarenheter rikare.